"Är det inte underbart?!" Hördes den glada kvinnliga rösten utropa i telefonen.
"Joo, jag behöver bara lite tid att hämta mig... Vänta lite..." Svarade Addison och tystnade. Det var inte meningen att det skulle bli såhär. Det hade varit ett misstag... Han hade redan fru och barn! Han kunde inte förklara det för Amanda., inte nu... Nu när hon var gravid. Med hans barn.
"Älskling, vart tog du vägen? Är du kvar?"
"Jag är kvar, det kom bara lite som en chock." Han försökte låta glatt överraskad.
"För mig också! Men du, jag måste gå. Miranda håller på att bränna vid middagen här.... Ses sen! Puss puss!"
"Ses sen..." De lade på. Addison stirrade rakt ut i luften. Han måste berätta för Carolyn, men han kunde inte. Hon hade precis hämtat sig efter Adrians död, och han kunde inte ta ifrån henne det där leendet så snart efter att hon fått det.
"Pappa, du skulle laga min dator. Minns du det?" Crystal avbröt hans dystra funderingar och han hoppade till.
"Förlåt, jag ska. Jag kom på andra tankar." Han skyndade sig in i hennes rum för att påbörja det långa lagningsarbetet. Crystal var husets lilla prinsessa, bara för att hon var deras enda dotter. Hon var van att få allt hon ville, och det var den tredje gången den här veckan som honom hade tagit sönder sin dator bara för att internetet var segt.
"Tack för att du kunde komma så snabbt..." Carolyn tystnade och sneglade mot trappan, hon ville inte att Addison skulle höra.
"Du vet att jag alltid ställer upp för dig!" Maria log glatt mot Carro.
"Jo, du är som är äldre och klokare än mig..."
"Men gud, säg inte så! Jag känner mig som åttio!" sa Maria plågat. Carolyn log och fortsatte.
"... Kan inte du hjälpa mig lite? Addison har varit så konstig på sistone... Tyst och avståndstagande..."
"Jaa... När min man blir så.."
"Du är singel, Maria." Carro himlade med ögonen.
"Jajustja... OM jag hade haft en man som blivit så så hade jag faktiskt konfronterat honom om VARFÖR!"
"Jamen... Tänk om det bara är jag som är paranoid då! Och han är som vanligt och så blir han sur på mig och gör slut för att jag är så himla paranoid och.."
"Hej mamma! Hej Maria! Vad pratar niiiii om då?" Crystal smackade ljudligt med tuggummit.
"Inget, gumman, Maria funderar på att skaffa ett husdjur, förstår du." Carro famlade efter orden, Crystal behövde inte veta.
"Skaffa INTE en hund då! Det är såååå jobbigt och såååååmycket jobb!" Hon spärrade upp ögonen och nickade frenetiskt för att understryka. Carolyn suckade och log matt.
"Men gumman, du gör inte så mycket..." Försökte hon.
"Meh ÄNDÅ! Såååå jobbigt!" Och där skuttade Crystal ut i köket. Carro suckade igen.
"Jag måste tyvärr gå nu, men kom över någon kväll så pratar vi mer!" Maria log tröstande mot Carro och kramade om henne.
(Detta är nästa dag, bara så ni vet)
"Gumman! Jag är så stolt över dig!"
"Vadå? Varför det? Förutom att jag är så söt, såklart!" Crystal såg undrande på sin mamma.
"Du har inte berättat att du har skrivit en bok! En succébok också!" Carro hade tårar i ögonen. Hon blev så stolt!
"Just det... Mamma, jag har skrivit en bok!" Carolyn skrattade och kramade om sin dotter.
Addison, i sin tur, har hunnit vänja sig vid tanken på att bli pappa igen och tillbringar mycket tid med föremålet för sin otrohet. Hon vet ingenting om Addisons familj, men hennes tonårsdotter har börjat ge honom ganska... Förebrående blickar... ADDISON!!! SLUTA MED DITT VÄNSTERPRASSEL!!!
Adrian verkar inte vilja lämna sin familj.... Mitt i natten kom han på besök och gick omkring och råddade. Medans alla andra sov. Om jag hade spökat så hade jag åtminstone väckt någon och sagt "Heej! Kommer du ihåg mig? Jag är ditt döda syskon/barn!"
(Ursäkta för konstigt inlägg, början blev OK men sedan spårade det ur lite. Det vart med andra ord helt OT )
3 kommentarer
Lollo
29 Sep 2013 19:53
Meeeeeer :)
Anonym
29 Sep 2013 19:53
Skriv mer snart!
Klara
28 Oct 2013 10:45
Råddade? Vad betyder det?
Kommentera