Tamila slog upp ögonen och reste sig upp. "Var är jag?" var hennes första tanke. Solen sken henne rakt i ögonen och vågorna brusade bakom henne. Men.... Vad var det här för ställe? Hon stod precis vid havet, på en stor gräsmatta med endast kläderna hon hade på sig och en ryggsäck med en sovsäck och några ID-handlingar.
"På körkortet står det att jag heter Tamila Orbrand och är 16 år gammal... Va? Får jag köra bil? Varför bär jag med mig ett pass?" Hon kollade igenom alla sina saker lite snabbt och bestämde sig sedan för att se sig omkring. Det självklara valet var ju att följa vägen som gick bredvid gräsmattan.
Närmaste byggnaden var ett till synes obemannat hotell. "De har en buffé!" utbrast Tamila i tankarna när hon fick syn på lunchbuffén som stod framdukad på ett bord.
"Jag ska bara hämta lite mer sushi, den är himmelsk!" hörde hon en kvinnas röst från uteserveringen. Tami (Det är mitt fantastiska smeknamn på henne) greps av en oförklarlig skräck och sprang genast därifrån. Till slut stannade hon, långt bort från hotellet. "Varför gjorde jag sådär?" frågade hon sig själv. Det var helt ologiskt! Nåja, det kunde hon klura på senare. Nu behövde hon överleva.
Tami hittade snart till en vacker liten damm (?) som låg på en höjd. Och gissa vad som fanns där? En massa fruktträd! Tamila vart alldeles till sig och satte genast igång med att skörda.
Det finns ingenting som går upp mot en banan!
Efter att ha skördat all frukt, tagit sig hem i regnet och planterat lite druvor och äpple somnade Tamila utmattad.
Kommentera