
Crystal hade börjat må så illa på sista tiden. Åt hon något, så kom det genast upp igen. Mamma Carro muttrade, men lär Crystal vara hemma. Men den femte dagen av kräksjuka gjorde Crystal något hon verkligen inte ville göra. "Kom igen... Du är ensam hemma, och det är bara för säkerhets skull! Jag är inte gravid... Herregud!" Hon var så nervös. Hon KUNDE bara inte vara gravid..

(Observera att bilderna är tagna olika dagar)
Men jo. Några minuter senare stod resultatet svart på vitt. Hon var gravid. Crystal visste inte vad hon skulle göra. Hur skulle det här gå?

----=Flera dagar senare=----
Carolyn försökte läsa, men kunde verkligen inte koncentrera sig. Hon var orolig för sin dotter. Hon hade blivit så tystlåten och blyg de sista dagarna. Vart hade den korkade, självupptagna men ändå roliga och snälla tjejen tagit vägen? Hon var som försvunnen. Efter tio minuters misslyckat läsande smällde Carro ihop boken och gick upp för att tala med sin dotter.

Carro drog skrivbordsstolen så att hon satt vänd mot Crystal, som halvhjärtat log ett sorgset leende.
"Crystal... Hur mår du egentligen?" Undrade Carolyn försiktigt.
"Bara... Bara bra, mamma" Ännu ett halvhjärtat leende.
"Gumman, du vet att du kan berätta allt för mig."
"Inte det här."
"Älskade du, vad det än är så kan jag hantera det." Crystal tog ett djupt andetag.
"Mamma, jag... Är gravid." Helt plötsligt spolades Carolyn bakåt i tiden, till en tid då hon varken hade lycka eler tur.

"Vem är pappan?" var det enda hon fick ur sig. Hennes syster och dotter tvekade.
"Jag.... Vet inte." Hon såg att båda visste. Men hon tänkte inte tjata.
"Tänker du... Behålla barnet?" Hon ställde samma frågor då som nu, bara till olika personer.
"Jag är inte säker... Men... Jag kan inte döda mitt eget barn... Det känns så... Elakt...." Var det hennes systers ande som talade genom dottern? Det här var ju läskigt. Båda Carolynarna reste sig och satte sig hos systern/dottern.
"Vi klarar av det här tillsammans, jag lovar. Jag står vid din sida, vad du än gör." Och för första gången på flera dagar log både Crystal och Celia.
1 kommentarer
Klara
20 Oct 2013 17:46
:O! Jag fattade det nästan, men ändå :O! Och nu fick vi ju veta lite mer om Carolyns bakgrund
Kommentera