"Jo, godmorgon? Jag undrar bara vart du tog vägen?" Crystal var så stressad. Tänk om hon inte hann städa undan allt?
"God... Morgon på dig också..." svarade William tveksamt.
"Varför stack du?"
"Jag... Alltså... Du är en bra tjej, men det här var ett misstag. Glöm mig." När hon hörde orden var det som om få ett knytnävsslag.
"Men... Hur menar du? Jag trodde att..." Hon tystnade, påväg att börja gråta.
"Jag är gift. Jag har en son på 10 år, och dessutom, hur skulle det se ut för min karriär?"
"Men... Men..." Crystal snyftade till.
"Glöm att det här någonsin har hänt. Hejdå." Han lade på. Crystal sänkte långsamt mobilen och började gråta. Hon hade hunnit bli kär. Och han bara.... Dumpade henne! Bara sådär! Helt känslokallt!
Det var dock inte Crystals största problem... Mitt i hennes gråtattack hördes ett skrik från hallen.
"CRYSTAL!!!!" Det var Carolyn. "Åh nej! Vad ska jag göra?!" Carro svarade snabbt på hennes tänkta fråga.
"KOM HIT!!!!" Crystal smög försiktigt ut i hallen, där Carro och Addison väntade.
"J-ja, mamma?"
"J-ja, mamma?"
"Först plastikopererar du dig för pengar vi inte har, sedan håller du en vild fest! Dagen efter att du blivit tonåring! Jag vet inte vad jag ska säga!" Herregud, vad hade hänt med den rara lilla flickan med skrattgropar?
"J-ja men mamma..." började Crystal, men var avbruten direkt.
"DU HAR UTEGÅNGSFÖRBUD!!!" Crystal gick gråtandes upp på sitt rum. Utifrån vägen hördes en taxi stanna. Joakim steg in i hallen med uppspärrade ögon.
"Hon hade en fest, eller hur?"
"Ja, såklart! Vad har du för roll i det hela?!" Carro var så besviken på sina barn.
"H-hon lovade att inte ordna en fest och jag... Jag litade på henne." Joakim bannade sig själv i tankarna. Hur hade han kunnat vara så dum?
"Efter att hon lånat en massa pengar och opererat sig till en bratzdocka?" Seriöst. Han borde veta bättre än så.
"Jag ville bara... Ge henne en chans."
"Åh!!!" Carolyn började genast städa, och 'Addison och Joakim anslöt sig tyst till städningen av huset.
(Förlåt för kort inlägg, nästa blir längre)
Kommentera